Finn din inre kraft!

Den senaste tiden har mycket av mina tankar snurrat runt att skapa framgång och flöde. Vad det innebär för mig att vara framgångsrik. Vad som står i vägen. Om jag lyssnar till ordet som innehåller fram och gång så säger det ju definitivt något om att gå framåt , att skapa rörelse och energi.  Och när jag ser till mig själv, så är de platser där jag upplever misslyckande även de områden där det är stagnation och brist på flöde. Det kom en insikt till mig för ett litet tag sedan som förvånade mig. Jag kan ju börja med att säga att jag har ägnat ganska många år i dedikerat arbete med mig själv. Jag har fått syna mycket av det jag burit på och har mött delar hos mig som känt sig bortglömda, värdelösa och oälskade. Jag har omfamnat och hållit mitt inre och återetablerat en kontakt med det  yngre och mer sårbara.  Den här skuggan låg gömd bakom "perfektionisten" och "presteraren"- de som sett till att jag tagit mig framåt i livet, som gett mig drive och ambition.  Ma

När jag var tonåring hade jag stora drömmar och tankar. Berördes lätt.  Hoppades på och bad om förändring på så många plan- både det personliga och det globala. Jag minns när jag såg filmen "Döda poeters sällskap" första gången, hur den grep tag i mig och höll mig fast.  Filmen som handlar om en nytänkande lärare på en strikt internatskola i 50-talets USA- Mr Keating, som lär sina elever att gå sin egen väg. Genom poesi uppmuntras de att komma närmare skönhet och mening i livet. Det skapar dock en hel del kontrovers på den strikta skolan som har disciplin som sin främsta måttstock.  Jag minns att jag lånade hem boken som filmen baserats på på engelska och läste den om och om igen. Särskilt den här dikten höll mig kvar i sitt grepp. Orden fick tårarna att falla och hjärtat att rusa: "We are dreaming of tomorrow and tomorrow isn't coming, We are dreaming of a glory that we don't really want. We are dreaming of a new day when the new da